0 - 8

                            Ida

Rebecka    Amelie   Louise    Elin R

Sofia B      Kajsa     Linnea    Angelica

                  Lina       Sandra E

Verona, Cornelia, Sara, Matilda, Jelena, Stina, Elin G

Jahopp, sista matchen för säsongen, och resultatet blev en klar 0 - 8 seger på ett höstigt Kamratgården med mycket vind men med en bra plan att spela på. Höstens tema som varit att klättra ur en motig period, slutatde med att SIF kunde klättra upp över kanten, resa sig upp och dessutom få dansa bort en höst som lämnade mer att önska, allt på en endaste match.

Det finns en extra laddning inför denna matchen, många har taggat sen i somras då vi sist mötte IFK, även då blev det många mål och 3 poäng. Allt toppas av att en lagfest också är planerad, så insatserna var höga.

Hur var matchen då, ja det var en böljande första halvlek, kamp, tätt och det erbjuds ingen tid att söka för länge efter ett beslut. SIF har ett visst grepp genom hårt jobb och det uppstår ett par lägen men det är bara nästan som det blir något av det hela. IFK är inte heller ofarliga men får förlita sig på individuella prestationer högre upp i banan samt fasta situationer. Det är helt klart så att vinden är i favör för IFK och sista hälften av första halvlek så känns det lurigt då ett flertal situationer kunnat bli farligare än vad de blev. Ida agerar väldigt coolt som vanligt och lämnar inget åt slumpen, håller bollarna och får bra längd på ut och insparkar i motvinden. Det är inget skönspel och det känns som att det kan gå åt vilket håll som helst, vi får inte till kompaktheten och bjuder på ytor vilka vi sen får bränna mycket energi för att stänga sen igen samt passningar som inte riktigt vill hitta fram.

Men några som också får bränna mycket energi är IFK, efter en halvtimme så ropas det efter byten och SIF vinner fler och fler dueller samt lyckas nöta sig igenom IFKs linjer likt vågor mot en strand och detta resulterar i ledning 0 - 1 till SIF i minut 39 genom Sandra Eriksson som skjuter från ca 20 m ett hårt bredsideskott som får en dykande bana och det är inte mycket att göra för IFKs målis. Mycket skönt och mentalt viktigt att få ta ledningen så nära pausvilan och det håller ända in i paus.

Nja det var ingen riktigt bra halvlek spelmässigt, och i paus så pratar vi om att vi har dom på gaffeln, att vi ska vara fortsatt starkast och nöta ner dom i andra halvlek, alla har hört hur många IFK spelare verkar trötta, men vi har mer att ge och det visade sig ganska omgående.

Andra halvlek, vinden tilltar och nu är det sned medvind för SIF, några m/s mer än i första halvlek. Det är fortsatt kamp och inget utstakat spel men det gynnar oss för halvtidsvilan har inte givit IFK tillräckligt med energi och Angelica kan utöka till 0 - 2 i minut 50. Detta sätter tonen på halvleken och IFK har inget mer att plocka fram. Genom domarens falkögon så döms det straff för SIF minut 62, Jelena tar sats och drar på en rökare till målvaktens vänstersida som var allt för hård att ens försöka reagera på. 

Nästa minut eller så, ja då är det Stina som får utdelning på en riktig hästespark som är utom räckhåll för målisen som direkt får kröka rygg igen och det är 0 - 4 i 63 minuten. 

Nu börjar vi spela ut och gör det bra, vi får tid på oss och vi tar vara på den. Det händer inget bakåt, Ida är lika cool, fast denna gången beror det på att hon fryser i de kalla vindarna. 

Sen ringer det gång på gång, minut 70, 73, 74, 79 och det är 0 - 8.

Det är glada miner överallt och det dansas och jublas åt att få avsluta serien på detta vis. Vi är 18 spelare till matchen och tiden potioneras ut så att alla genom hela matchen får sig en del av kakan.

Det var viktigt att få detta och kunna avsluta höstkapitlet med att få dra "vi som är från Sjuntorps torg" och föra en massa oväsen, ja det har vi gjort oss förtjänta av. Det har vart ett par resultat som kunde varit bättre, som lovade bättre efter en stark vår, men under hela tiden så finns det alltid där, den där grejen som gör att en grupp kan hamna i en svacka men ändå vecka för vecka klösa sig tillbaka steg för steg och till slut ta sig upp över kanten och fortfarande vara lika passionerade för sitt lag.

Man kommer inte att minnas alla resultat, men man kommer minnas att just den där grejen alltid fanns där och det är verkligen något att värdera väldigt högt tycker jag.